torsdag 29 mars 2012

Nu tycks jag vara inne på det här med läsning igen

En söndag då jag botaniserade runt på Akademen råkade jag snava över Paul Fournels pinfärska roman La Liseuse (P.O.L., Paris 2012) som väckte mitt intresse på grund av titeln som fick mig att associera till den här 1700-talsmålningen av Jean-Honoré Fragonard. Boken visade sig emellertid vara rykande aktuell trots 1700-talsvibbarna så jag skrev en kort text om den till senaste Ny Tid som man kan läsa här.

Samtidigt noterade jag att jag verkligen har varit inne på det här med läsning ganska mycket på sistone. Undrar vad det egentligen är jag håller på att processa då jag hela tiden oavsiktligt återvänder till temat?

torsdag 22 mars 2012

Eugen och Lennart

Som en combo med breven från Lennart Hohenthal, har jag under de senaste dagarna också ägnat mig åt att läsa en liten tunn bok som publicerades 1925, i vilken Lennart Hohenthal beskriver sina egna kontakter till Eugen Schauman: mannen som sköt den finländska generalguvernören Bobrikov 1904.

Ur nutida synvinkel är boken bisarr av två orsaker.

För det första är det, när man tänker efter, ganska märkligt att en person som deltagit i planeringen av ett mord, kan skriva en bok om hur det gick till och få den publicerad, bara tjugo år efter mordet.

För det andra är det själva relationen mellan de två - Eugen och Lennart - sådant som det framställs av Lennart Hohenthal. Båda två hade, enligt vad Hohenthal uppger, samtidigt på sina skilda håll kommit på tanken att det enda sättet att skicka ett budskap till de ryska myndigheterna som säkert skulle gå fram, var att skjuta generalguvernören Bobrikov.

Eugen S var enligt Lennart en drömmande och övertygad idealist som trodde bergfast på principen att den som tar ett liv, också måste betala med ett liv. Hans plan inför mordet på Bobrikov gick från början ut på att vapnet han brukade bara skulle innehålla tre kulor: två för Bobrikov, en för honom själv.

Lennart H ville däremot för sin del helst leva. I hans planer ingick en flyktväg - en snabbgående motorbåt som hade införskaffats enkom för ändamålet. Det är någonting Goetheskt över hur han i boken försöker förmå Schauman att överge sina egna planer och planera in en flyktväg. Det är som att möta en Mefistofeles som viskar i Fausts öra: "Du behöver inte dö..."

Och här har vi kanske förklaringen till de omständigheter som gjorde att den här boken i tiderna gavs ut. Lennarth Hohenthal och hans kumpaner var nämligen intresserade av att leva tillräckligt länge för att kunna förklara sina handlingar och de var väldigt intresserade av sitt eget eftermäle. Lite tillspetsat kan man kanske säga att:

De ville leva för att kunna skriva boken.

****

(Bilden är från Huuto.net där man nyligen kunde köpa detta postkort med Lennart Hohenthals bild. Det förekom alltså att man skickade omkring postkort med porträttet av en politisk attentatsman.)

fredag 16 mars 2012

Lennart

Jag har över en period på flera år närt ett särskilt intresse för politiska mord som aktualiseras med jämna mellanrum. Länge trodde jag att det mest bara var av en slump, men nu börjar jag snart misstänka att det inte bara är tillfälligheter som gör att jag hela tiden kommer in på ämnet.

I dagarna har jag suttit i arkivet och läst en samling brev från Lennart Hohenthal - den politiska aktivisten som sköt den finska prokuratorn Eliel Soisalon-Soininen 1905. Breven är från åren efter mordet och det är en ganska märklig känsla att läsa någonting så otroligt trivialt. Också politiska attentatsmän lever ganska vanliga liv som folk gör mest: äter middag och blir bestulen av ficktjuvar...

torsdag 8 mars 2012

Kvinnodagen igen

Jag inser väl att det är en kamp mot väderkvarnar att försöka stå emot konsumtionshysterin här i världen men eftersom kampen mot diamantringar, röda rosor och choklad på kvinnodagen har varit min personliga vendetta i flera år fortsätter jag med den. Jag har tidigare förklarat varför här och här.

Om jag alltså fick föreslå vad man kunde ägna sig åt den här dagen så skulle det vara att läsa Hanna Wikmans roman "Lift" och sedan donera lite pengar till någon lämplig organisation som stöder jämställdhetsarbete globalt.

tisdag 6 mars 2012

Flyga fritt

Temat för senaste numret av Kontur var att FLYGA så jag beslöt mig för att flyga helt fritt och skrev en text om flygande mattor som man kan läsa här.