fredag 17 augusti 2012

Dammiga herrgårdsfröknar på vinden

Då jag städade på vinden en regnig dag i juni hittade jag den här rejält dammiga boken som jag sedan under sommaren ägnade mig åt att läsa - först närmast på grund av att det inte råkade finnas någonting annat till hands - men sedan med ett tilltagande intresse.

Boken - "Hedvig och Desirée" är utgiven 1944, och skriven av Margit von Willebrand-Hollmerus. Denna dam var under 1940-60-talen synnerligen produktiv, och dessutom väldigt omtyckt författare (hennes romaner kom för det mesta ut i många upplagor). Idag hör hon däremot till de författare som mera sällan brukar lyftas fram inom den finlandssvenska litteraturhistorien - vilket kanske på sätt och vis är lite synd.

Roman handlar, vilket man också ganska lätt kan sluta sig till av titeln och pärmbilden, om de båda herrgårsflickorna Hedvig och Desirée. Både miljön och karraktärerna, för att inte tala om sättet på vilket de beskrivs, är onekligen tämligen traditionella och det är väl därför litteraturkritiker och historiker med intresse för mer nyskapande litteratur kanske inte har fastnat för just detta - men som sagt - det är faktiskt lite synd.

För även om stilen är ganska konventionell och kvinnoporträtten nog inte riktigt faller en genuskritisk läsare helt i smaken (den naiva och renhjärtade lilla syster Desirée får den stiliga ingeniören och blir lycklig [d.v.s gift] medan hennes intelligenta och viljestarka syster Hedvig tynar bort i ensamhet på en vind [ja, sic!]) så är själva boken en fantastiskt beskrivning av herrgårdskultur och livsstilen på en lantlig herrgård under medlet av 1800-talet och skulle gott kunna förtjäna att lyftas fram.

Orsaken till varför den här romanen idag mest ligger och skräpar på dammiga vindar står antagligen att finna i tematiken. Margit von Willebrand-Hollmerus tematik och berättarstil faller helt klart utanför den finlandssvenska litteraturens kanon där de urbana och mestadels manliga modernisterna och dagdrivarna står högst i kurs. Under senare årtionden har man vid sidan av dessa försökt lyfta fram en del andra författarnamn som inte tidigare uppmärksammats, men även bland dessa finns det trender. Kvinnliga författare som skriver om högreståndsmiljöer ur det förgågna hör inte riktigt till dessa. Detta är förmodligen orsaken till att Sally Salminens, Sigrid Backmans och Kersti Bergroths författarskap med teman som inbördeskriget ur ett klassperspektiv och urbana miljöer lyfts fram medan den lantliga herrgårdsmiljön i Helena Westermarcks och Margit von Willebrand-Hollmerus romaner inte riktigt lockat forskare på samma sätt.

Sedan jag nu mer eller mindre sträckläst "Hedvig och Desirée" är jag ganska övertygad om att det ligger en liten orättvisa i detta.

onsdag 8 augusti 2012

Ett uppslag kanske?

Några småfynd ur arkiven från den sista tiden:


Faderlig förmaning till studerande son i Åbo 1821: 
 "Emellertid om några möss oroar eder i de rum i bebon, är väl ej det något himmelskriande, antingen bören i jaga ut dem eller tåla Sällskapet. Till skam vore väl för 2nne unga raska karlar att säga sig hafva flyttat undan för några möss".

Ung dam i brev till sin mor från resa till S:t Petersburg 1865:
"På aftonen hade vi ett litet äfventyr. Lilli och jag stodo med tante Louise vid fenstret i vårt rum (detsamma der vi lågo ifjol), och på fenstret stodo några blomkrukor, medens ser jag något litet svart skymta mellan krukorna och vid närmare påseende var det ett litet möss. Mamma kan tänka sig att det blef en förskräckelse, vi skreko alla till och skyndade derifrån, och sedan vi flytt bort lyckades det jungfrurna att döda det lilla tinget hvilket förorsakade en sådan skrämsel."

Ung man på fotvandring i Viitasaari, augusti 1883:
"Vi fingo lov att dröja där vi voro. Där var ett litet pörte. Vi väckte upp folket, värdinnan hämtade litet torkat sjögräs från kåtan, bredde det ut på golfvet åt oss och så lade vi oss att sofva. Hettan var förskräcklig, minst 60 grader Celsius, och omkring oss hörde vi blott huru det knakade och brakade af torrackor och vägglöss; det lät alldeles som om det skulle regnat mot taket. Och om morgonen funno vi Vallenskölds lilla läderväska alldeles söndergnagd af russakorna. Så går det till att sofva i ett finskt pörte."

Det ser ut som om jag är ett tema på spåren här... Kunde bli till en antologi om möss och ohyra kanske?

Martin Drolling: "Kvinna med mus"

Förresten: Russackorna som åt upp läderportföljen och torrackorna i det sista citatet är olika varianter av kackerlackor. Numera stöter man sällan på sådana inomhus i Finland men det kunde uppenbarligen förekomma under 1800-talet. De trivs särskillt bra om temperaturen överstiger 20-30 grader så det överhettade rökpörtet var nog ett bra tillhåll. De finska benämningarna russakka och torakka för dessa kryp är låneord från ryskan. 

Huruvida det förstnämnda ordet har något etymologiskt samband med det finska ordet för fälthare - rusakko - har jag inte lyckats ta reda på. Skulle vara intressant att veta.