Sidor

söndag 2 februari 2014

Hafsbiblioteket

Jag när som bekant en viss svaghet för gamla och ratade böcker som ligger övergivna i ensamma papplådor och har genom åren därför kommit att rädda och skänka ett nytt hem åt rätt många sådana böcker. Min princip har varit att aldrig betala mer än på sin höjd kanske en eller två euro för de här böckerna - och de flesta av dem har faktiskt varit helt gratis. Från början var det för det mesta ganska slumpmässiga räddningsaktioner, men med åren började jag upptäcka ett mönster. En stor del av de böcker jag räddat har nämligen en koppling till hav, skärgård och i synnerhet Borgå skärgård och Pellinge.

Här kommer därför nu några författare och konstnärer med Pellinge-anknytning ur mitt Hafsbibliotek (som i "Hafsorkestern" i Muminpappans memoarer givetvis!).

Först kommer  De sju dagarna av Solveig von Schoultz. Förordet är daterat på sommarvistet: "Lillpellinge i augusti 1942". Mitt exemplar råkade av en händelse också vara signerat av författaren - det märkte jag inte ens till en början då jag plockade upp den.


Men De sju dagarna döljer faktiskt ytterligare en sommargäst i Pellinge. Pärmbilden har nämligen en liten diskret signatur: Ham.

Ham, eller Signe Hammarsten-Jansson var som bekant Tove Janssons mor och familjen Jansson hade sitt sommarbo på Pellinge. I mitt Hafsbibliotek finns också flera andra titlar med pärmillustrationer med Hams signatur. Däribland också en annan skärgårdsförfattare, nämligen Sally Salminen. Hennes roman Katrina utspelar sig på Åland.

Jag är mycket förtjust i Hams bokillustrationer - här är ett annat exempel: romanen På lös sand. Också den av Sally Salminen (men inte på något skärgårdstema).


Det finns en väldigt lång tradition bland de finlandssvenska författarna att skriva om hav och skärgård. Utan att jag ens försöker göra anspråk på att nämna alla så handlar det (utöver de redan nämnda) om namn som Arvid Mörne, Jarl Hemmer, Helena Westermarck,  Ulla Olin, Anni Blomqvist, Tove Jansson, Ulla Lena Lundberg och många fler.

Hur kommer det sig egentligen att just skärgården och havet är ett sådant finlandssvenskt favoritmotiv?

Det handlar om en entusiasm som går tillbaka till senare delen av 1800-talet då den svenskspråkiga intelligentisan på samma sätt som den finskspråkiga började upptäcka "folket". De som hade ett intresse för det finska sökte sig då  (i synnerhet under sommaren) till de finskspråkiga insjölandskapet medan de som talade svenska oftare tillbringade sina sommrar i skärgården där befolkningen talade svenska.

Men det finlandssvenska intresset för skärgård sträcker sig också utöver det skönlitterära. Bland dessa sommargäster fanns det också många med en akademisk bakgrund som under sommarmånaderna ägnade sig åt att studera den skärgårdsmiljö där de vistades. Så gjorde exempelvis sociologen Edvard Westermarck som tillbringade flera sommrar i den åländska och västnyländska skärgården, arkeologen Reinhold Hausen på Åland och också sociologen Gunnar Landtman som tillbringade sina sommrar i Österby i Pellinge. Både Westermarck och Landtman intresserade sig också i övrigt för ösamhällen i sin forskning: den förstnämnde besökte bl.a. Shetlandsöarna utanför Skottland och den senare bedrev sin huvudsakliga forskargärning på de små öarna i Papua Nya Guinea i Stillahavet.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar