onsdag 10 december 2014

De första orden

Häromdagen fick jag ett exemplar av en sliten läsebok i min hand. Det var Zacharias Topelius Naturens bok. Läsebok för de lägsta lärowerken i Finland från 1856. Naturens bok är kanske inte riktigt lika känd som läsebokens andra del, nämligen Boken om vårt land som gavs ut 1875, men tillsammans bildar dessa två böcker en helhet som otaliga generationer av skolbarn har läst ur.

Förr i tiden hade läseboken en dubbel funktion i skolundervisningen. Den användes som textbok i undervisningen i realämnen så som i det här fallet botanik, zoologi, fysik och kemi. Men den hade också en funktion som läsebok i nutida bemärkelse, alltså som den bok ur vilken barnen lärde sig att läsa. De första styckena i boken är därför enkla texter med korta meningar anpassade för en nybörjare inom läsekonsten.

Jag frågade en vän om hon kommer ihåg de första meningarna i boken Nu ska vi läsa. Ur den boken lärde vi 1990-talsskolbarn nämligen oss konsten att lägga bokstav till bokstav och bilda ord. Hon svarade utan att tveka: "Mor ror. Far är rar. Ros. Pi." Om man googlar på nätet märker man snart att det är ganska många andra som också förevigt kommer ihåg detdär med roende mor och rara far trots att det ju bara är nonsens.

Om inget annat så visar det där med mor som ror hur kraftfulla de allra första orden man läser i en skolbok kan vara. Det vi lär oss i skolan fastnar (åtminstone i början, får man väl tillägga). Till och med när det är helt onödig kunskap. Till och med när det närmar sig gränsens till det absurda.

Hur skulle det då vara om det i stället för någonting ganska harmlöst som att far är rar skulle ha stått så här:

"Gud är stor. Gud är god. Gud har skapat himmelen. Gud har skapat hafvet. Gud har skapat jorden. Gud har skapat dig. Tacka Gud. Frukta Gud. Älska Gud."

Det är någonting väldigt övertygande med det där. Korta meningar. Ett koncist budskap. Inget rum för tvekan. Och ovanpå det känslorna. Rädsla. Tacksamhet. K-ä-r-l-e-k. Tänk om det hade varit det man stavade sig igenom som sjuåring?

Ibland diskuteras det huruvida nutida historiker inte riktigt förstår vilken betydelse religionen hade i människors liv i förfluten tid. Det må nu vara hur det vill med den saken - det finns säkert historiker som inte alltid tänker så mycket på det, men det finns också många som gör det mycket bra. Men vill man påminna sig kan man alltid föreställa sig hur ens eget liv skulle ha sett ut om de första orden som öppnade dörren till läsekonstens hela magiska värld hade varit:

Gud är stor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar